MUSIK PÅ BORÅS STADSBIBLIOTEK

bladigt värre

2008-11-17T09:25:00.003Z

Om det är fel tid på året för att spela krocket (utom i Australien förstås) kan det vara rätt tid för att spela krocketsånger. Utövarna av det senare är måhända inte så många, men Franklin Ardelles klassiker "Won't you come over and play croquet" kunde ändå förtjäna en mer framträdande plats på repertoaren. Något som kunde underlätta detta är The Lester S. Levy collection of sheet music där sången ifråga är en av 29 000 exempel på amerikansk populärmusik från 1780 till 1980, med tyngdpunkt på 1800-talet. En behändig sökbarhet gör det lätt att få fram alla sånger i samlingen som på något sätt har med croquet att göra och sedan är det bara att bläddra i bladen som presenteras som PDF-filer.

Andra liknande ställen är Archive of popular American music och Historic American sheet music eller Music for the nation: American sheet music, det senare från Library of Congress. Några fler sånger om krocket dyker upp på det sättet - och om man till äventyrs skulle vilja använda samlingarna på något annat sätt går det också bra. Om man har svårt att hitta musik av Stephen C. Foster t.ex. är Lester S. Levy collection ett ganska bra Kentucky home att börja leta på.

Noter att notera

2008-07-03T12:52:00.003+01:00

Det var sagt att IMSLP skulle öppna på nytt den 1 juli. Och det tycks också ha inträffat. En beskrivning av händelserna kring stängandet och återöppnandet av International Music Score Library Project kan läsas på Wikipedia, i vanlig ordning bäst på den engelska Wkipedia som är utförligare, bättre på att redovisa källor och dessutom har länkar till en del artiklar som behandlar den historien.

Bryr man sig inte om historiken kan man gå direkt till IMSLP. Hittar man något beror det förstås i vanlig ordning på vad man letar efter - men om där finns över 10 000 verk som uträkningen hävdar bör där åtminstone kunna finnas en takt eller två av intresse. Eller en hel opera eller två, som Händels Julius Caesar eller Xerxes.

April u Beogradu

2008-04-23T09:36:00.002Z

När man nu lite nyckfullt ramlat in på A går det förstås för sig att vara lika nyckfull som normalt aprilväder och säga a som i april. Är då den omedelbara associationen till en Charlie Parker med stråkar när han spelar April in Paris? Man kan då lika gärna, inte minst med tanke på att det är Bird som spelar den, tänka på textens återvändande svalor i April u Beogradu. "Prolaze i vracaju se s lastama" som det heter i den sång som Zdravko Colic framträdde med på 70-talet.

Skulle det då bara finnas en sångare och en inspelning? Ett försök med en databas över inspelad musik ger inget svar (även om den kallar sig Allmusic kan man knappast förvänta sig att där finns all musik, nej) Men april är tydligen populärt och har gett upphov till en stor mängd titlar - och en del har spelats in åtskilliga gånger. 607 förekomster för I'll remember April överträffar till och med April in Paris som bara har 588. Nu kan man för varje titel gå vidare och få fler uppgifter, inte bara en siffra över antalet gånger den förekommer - förträffligt på sitt sätt, men det hjälper inte med just den här varianten på april.

apropå a

2008-04-17T13:23:00.002Z

Intressant nog får man frågan "did you mean allen?" när man söker på Allgén i Naxos music library - d.v.s. om man skriver utan accent, skriver man med accent blir det inga träffar. Trots den omtolkande frågan visar det sig att det finns två verk där, dels en inspelning av hans sonat för soloviolin (3 CD) och dels en sång. Vägen dit hittar man enklast här - och sedan kan man fråga sig vad den som frågar vad man menar menar med den frågan.

Har man inte sagt a så...

2008-04-17T11:09:00.002Z

får man väl se till att säga a. Det har påståtts att det här har varit mest tal om en komponist vars namn börjar på B, alltså kan det vara lämpligt med ett namn på A. Och vilket tillfälle kan vara lämpligare än detta, när komponisten ifråga nu ägnats en alldeles egen hemsida? Vill man veta mer om Claude Loyola Allgén ges här goda möjligheter: en presentation med artiklar, noter och texter - och i det senare fallet både om och av.

"Allgéns tid kommer" sägs det något profetiskt i en essä i Artes 1991 (som finns med bland de publicerade texterna). Kanske är då den tiden nu. Den som vill undersöka om så är fallet märker förstås snabbt att det inte finns precis någon uppsjö av inspelningar. Men det finns åtminstone en andra stråkkvartett och några pianoverk att lyssna till.

Muzio eller Aldo?

2007-12-13T09:31:00.000Z

"Utav Galuppi! skrek strax allihopa" - så när Mowitz blåste en konsert på Tre Byttor en gång får man förmoda att alla visste att Galuppi var Galuppi utan att det behövdes en närmare presentation och ett förtydligande med Baldassare Galuppi. Ungefär som när det sägs Bach och Mozart - men då tas det för givet att man inte avser Johann Christoph (eller någon av de andra) respektive Leopold. De preciserande initialerna kan för den delen se lustiga ut, detta W A och J S. Mer sällsynt att det förekommer L Mozart - eller M Haydn.

Men om någon säger Clementi, vem avses då? Muzio eller Aldo? Inte ens om det är en pianist som talar kan man vara säker på att det är frågan om musik som denna eller som denna . Eller rättare sagt, särskilt om det är en pianist som talar kan man ha problem att veta vilken Clementi som är Clementi. Det blir lite lättare förstås om det vid tillfället ifråga hänvisas till en recension av den här nämnda inspelningen.

Apropå Mowitz är bellman.net en riktigt trevlig presentation och M Haydn har fått en dansk (engelskspråkig) sida att husera på. Men hittar man något motsvarande för Clementi - om det nu är A eller M?

flera bäckar

2007-11-23T10:07:00.000Z

Med tanke på Beethovens uttryck om Bach ("Er ist kein Bach, er ist ein Meer") kan man säga att det är ett hav av kommentarer kring olika inspelningar av h-mollmässan på en sida där man ägnar sig åt att diskutera alla möjliga detaljer kring Bachs musik. Vill man ha en komplett förteckning över inspelningar är det ett lämpligt ställe att gå till, vill man ta del av tyckande och tänkande går det också bra, är det en del samlad information kring verken som är det intressanta kan man också ha användning för den.

h-moll

2007-11-22T12:41:00.000Z

Man kunde förstås ha räknat med 232 kommentarer som påpekade att Suzukis inspelning faktiskt inte kunde räknas som en ännu icke utgiven, eftersom den uppenbarligen existerade i handeln. Kommentaren hade väl i så fall kunnat betraktas som berättigad.

Man kan för den delen också hitta inspelningen i bibliotekskatalogen

Att man inte kan läsa om den i Bernard D Shermans artikel om h-mollmässan är fullt förklarligt (artikeln är i varje fall skriven tidigare). Däremot kan man läsa om flera andra inspelningar, i detta resonemang om körens storlek, om tempi och andra intressanta detaljer.

Apropå Bach...

2007-10-02T11:48:00.000Z

kom det just ett mail från någon i huset med en länk där man kunde lyssna på några köravsnitt i en ännu inte utgiven inspelning av h-mollmässan med Bach Collegium Japan och Masaaki Suzuki. Något att jämföra med så småningom - men är det någon som har en bra tanke om vilken inspelning som är bäst? Eller finns det kanske inte någon sådan

Bach to basics...

2007-10-02T10:30:00.000Z

kunde man kalla det när Modern Jazz Quartet gav ut en LP, Blues on Bach - och dubbelt grundläggande förstås, både Bach och blues. Jesu bleibet meine Freude och Wachet auf i arrangemang för piano, vibrafon, bas och trummor, varvat med blueskompositioner. "I like Bach and I like this as well" lyder kommentaren från Olavi Huuska, som har ställt samman en diskografi

Annars är det märkligt att det inte finns mer att hämta om MJQ, med tanke på diverse entusiastiska yttranden - för entusiaster har ju en benägenhet att tillverka sidor på internet. Något om John Lewis och MJQ finns på Michael Furstners Jazclass , som också har en diskografi och en litteraturförteckning.

Kunde Orphé...

2007-09-14T10:56:00.000Z

Kunskapskanalens serie om finsk musik, "Från sång till Sibelius", ägnade sig senast åt det sena 1700-talet och komponister som Erik Tulindberg, Thomas Byström och Fredrik Lithander. Märkligheten med Byström är att han upptäcktes som ny kompositör så sent som 1936, då nothäften med hans sonater för violin och piano blev ett fynd på en vind i Helsingfors - som man kan läsa närmre om i en artikel i Svensk tidskrift för musikforskning.

Som i Lithanders vackra sång "Kunde Orphé uti forna dagar" - jo, tydligen kunde han det. Och den finns i en rekommendabel inspelning på en CD, The Classical age in Finland.

Standardiserat

2007-05-24T12:01:00.000Z

Ett örhänge kan möjligen vara en evergreen, men en standardlåt i ett standardutförande gör knappast någon glad. Poängen med en jazzstandard skulle däremot kunna vara att den kan ge upphov till hur många versioner som helst.

Och till många olika definitioner. På JazzStandards.com jämför man ett antal sådana och kommer fram till att en gemensam nämnare kunde bli: "A 'jazz standard' is a composition that is held in continuing esteem and is commonly used as the basis of jazz arrangements and improvisations."

Men man ägnar sig förstås åt mer än definitioner - t.ex. en lista där 1000 sådana standards har blivit rankade. Den bygger helt enkelt på hur många gånger något har blivit inspelat på CD av jazzmusiker. Ju högre ranking desto större sannolikhet för att alla delar i beskrivningen finns med: uppgifter om kompositionens ursprung, en kort musikalisk analys, rekommenderade inspelningar, biografiska uppgifter om kompositören, filmer där musiken förekommer och jazzhistoriska kommentarer.

Världen - eller vadå?

2007-04-26T09:16:00.000Z

Att det gått en månad sedan det skrevs om musiktermer beror kanske inte på att varje term i boken studerats i en genomgång från a till ö - och att den i så fall fastnade på bokstaven v. V som i världsmusik - nej, uppenbarligen inte, eftersom den termen inte finns med i just den musikordboken.

Vad det ordet betyder får man ta reda på på annat håll. Och även om man bör vara försiktig med Wikipedia som källa kan man ju undersöka vad som sägs där. Den engelska Wikipedia resonerar lite om vad termen kan ha för olika innebörder och fastnar för en grundbetydelse: "any form of music that is not part of modern mainstream Western commercial popular music or classical music traditions, and which typically originates from outside the cultural sphere of Western Europe and the English-speaking nations". Svenska Wikipedia begränsar sig till några rader och har som definition: "en musikgenre som vanligen betecknar folkmusik från tredje världen och musik som lånat uttryck från denna".

Det diskutabla i den engelska definitionen är att de som hittat på termen undantar sig själva från det som samtidigt sägs vara universellt - det blir alltid "de andras musik".

Men man kan ju säga som den som presenterar Roots world: "How is that defined? I don't know and don't particularly care at this point: it's music from someplace you aren't, music with roots, music of the world and for the world."

Och då finns det mycket att läsa i den tidskriften, likaså i National Geographics sammanställningar av länkar . Eller via World music central

Tyngdpunkt på musiken

2007-04-25T13:35:00.000Z

I CD-revyn senast talades det om en pågående komplett inspelning av Vivaldis verk. Meningarna var delade - vad är det för poäng med att spela in all musik av tonsättaren? tyckte någon i panelen.

Sådana samlingar är hur som helst lite svårhanterliga på ett bibliotek. Efter att när Mozartåret skulle ta sin början 2006 ha släpat, kånkat och (med åtskilliga pauser inlagda på vägen) burit hem ett paket med all Mozarts musik från posten (utan att från början ha tänkt på uppgiften att det skulle väga 17 kilo) kan man ha sina tankar om hur detta skulle fungera. Skulle någon låna en sådan låda och på fyra veckor lyssna igenom dessa 160 CD och därefter släpa tillbaka bumlingen?

Inspelningarna är i och för sig alldeles förträffliga. Det gäller också för en del av det som finns i en motsvarande samling med Johann Sebastian Bach. Där är lådan utformad på ett annat sätt, så den väger bara 5 kilo. Men ändå, det skulle nog inte bära sig på ett bibliotek, om man säger så.

Helt annorlunda med en liten behändig låda, också den från Brilliant Classics: Shostakovich edition, kompletta inspelningar av tonsättarens instrumentalmusik - 27 CD och en DVD. Det går inte att ge exakta uppgifter just nu om hur mycket den väger (ingen våg tillgänglig, så enkelt är det) men den är utan några som helst bekymmer transporterbar. Och inspelningarna? Jodå, de väger tungt.

Musiktermer

2007-03-20T14:19:00.000Z

Om man nu inte andante vill prestissimo ta sig till biblioteket för att ta reda på hur man ska spela när det står pizzicato eller något annat knäppt? Smorzando ma non troppo - om en sådan beteckning är tänkbar. Man kan då försöka med en sammanställning av musiktermer på en sida där en kör i Linköping huserar. Och skulle man vilja ha en mer utförlig lista på engelska kan man prova här.

Lite muntrare musiktermer hittar man i ett utdrag från Uarda-akademins musiklexikon.

Muntrationer förutsätter kanske ibland en viss elakhet - som i definitionen av melodi i en annan lista över termer: "an ancient now extinct art in songwriting". Men då ska man också testa de definitioner som finns i en "musical terms misunderstood by country-western musicians". (Som exempel: "BACH CHORALE -- The place behind the barn where you keep the horses")

Någon praktisk användning av dessa senare listor kanske man inte har, men de kan vara rätt tonsäkra ändå. Och den som hellre vill ha orden i tryckt form har väl vid det här laget hunnit fram till avdelningen Ij(x) på sin promenad - och t.ex. hittat denna bok.

Inte bara kaval

2007-03-15T11:53:00.000Z

Visserligen finns Theodosii Spassov med också här - men det är en sida där man hittar inte bara kaval utan också gaida eller dragspel eller för den delen körer. Passion music är väl i grunden en skivhandel, vilket inte utesluter att man kan hitta en hel del information inom det som är deras specialområde, traditionell och samtida musik från Östeuropa, särskilt Balkan. Från deras tidskrift finns artiklar - t.ex. om ungerska folkinstrument eller en intervju med Yves Moreau, som på 60-talet åkte runt i Bulgarien och gjorde sina inspelningar av folkmusik.

Moreau har för övrigt en sammanställning av Bulgarian folklore links

Bland artiklarna hos Passion music finns också en om Bela Bartok - inte så förvånande, med tanke på att han samlade folkmusik både i Ungern och Rumänien, men också intresserade sig för serbisk, kroatisk, bulgarisk, turkisk och nordafrikansk musik. I musikens värld finns inga konstlade gränser - så det passar väl bra med en CD som "Border confusion" med Sandy Lopicic Orkestar, mest traditionella sånger i nya och välgjorda arrangemang. Och vill man läsa mer om den orkestern kan man göra det här

Fler toner från samma kaval

2007-03-07T12:54:00.000Z

Fler toner kunde ju handla om överblåsning, om inte annat. Och kanske blåser man hårdare om man samtidigt läser. I så fall kan man prova Aleksandr Epplers sida ägnad åt kaval - lite historik, lite fotografier och en samling länkar.

En del att lyssna på finns på en sida som presenterar Nikola Gantjev. En lite utförligare historik kan man också ta del av, i väntan på tonerna.

Jämförbart eller ojämförligt?

2007-03-01T08:47:00.000Z

Att Klassika som nämnts har en del rekommendationer av inspelningar - jo, men egentligen är väl det intressanta när det görs mer eller mindre detaljerade jämförelser mellan olika inspelningar. Om det är en lämplig sysselsättning en lördagmorgon (eller förmiddag, om man ska vara pedantisk) kan det tänkas finnas delade meningar om, men CD-revyn i P2 har sina fördelar.

Särskilt gäller det då den del av programmet som kallas Vägvisaren, där man varje gång gör just jämförelser av ett antal olika inspelningar av ett och samma verk. Det som finns kvar i arkivet på sidan är (om man går via förteckningen över kompositörer) sedan den CD som blev den rekommenderade. Men under rubriken "Tidigare program" finns omnämnda också de andra.

Som när Tom Sandberg fann att Robert Kings framförande av Monteverdis Mariavesper var det som mest tilltalade honom vid en jämförelse med tre andra, i programmet för några veckor sedan. Och det som är det behändiga med ett bibliotek är då att man ofta kan hitta flera olika inspelningar av ett verk (här finner man i det här fallet tre) och därför inte behöver nöja sig med att kalla just den inspelning som man vant sig vid för ojämförlig.

Fler datum

2007-02-28T11:53:00.000Z

Det förra inlägget lät kanske som ett ifrågasättande av födelsedagsfirande - men för all del, allt må firas som firas kan. Eftersom 2007 utsetts till Jazzens år kan man då ge sig in på en sorts kronologiskt och systematiskt lyssnande genom att varje dag spela något av den som råkar vara född den dagen. Frågan är bara om den sortens systematik egentligen ser ut att vara systematisk.

Alligevel, ett sådant projekt kan ta sin utgångspunkt från en förteckning av jazzmusikanters födelsedagar Där ser man att det är Svend Asmussens tur idag.

Men hur gör man med den 29 februari, med musiker som är födda när det var skottår? Sparar dem till ett annat datum då det är tomt i förteckningen?

Ett datum

2007-02-27T12:13:00.000Z

Jubileer, som sagt - men det verkar vara en populär sak att ägna sig åt på internet, att döma av alla sidor som ägnas åt "denna dag i historien". Klassika har en sådan sak på första sidan, med uppgifter om vad som hänt en viss dag i musikhistorien. För denna dag nämns ett antal uruppföranden - och Sir Hubert Parrys födelsedag.

Parry skulle (som det brukar heta) ha fyllt 160 nästa år, en aktningsvärd ålder kan man tänka. Hans förmodligen mest kända verk har 90 år på nacken, sången Jerusalem, till text av William Blake. Det är den som brukar avsluta Last night of the Proms. Om sångens tillkomst och om dess vidare öden och användningar kan man läsa här

Och Proms? Jodå, det finns en video i bibliotekskatalogen

Buxtehude 2007

2007-02-26T13:23:00.000Z

Alla dessa jubileer! Så kan man kanske tänka – för ständigt är det 100, 150, 200, 250 och andra antal år sedan den ene eller andre komponisten är född eller har dött. Men om firandet av dessa olika år leder till konserter, nya böcker och inspelningar finns det förstås ingen anledning att klaga över jubileumsmanin.
Att det i år har gått 300 år sedan Dietrich Buxtehudes dödsdag firas på olika håll i världen – men mest i Helsingborg, om man får tro en artikel i Helsingborgs Dagblad: http://hd.se/noje/2007/01/20/mycket-buxtehude-under-2007 . Jovisst, den förmodade födelseorten kan väl ha en särskild anledning att fira (särskilt som födelseåret lär vara 1637, inte 1630 som det står i artikeln) men Lübeck – där han var verksam i flera decennier – ger sig in i firandet med tysk grundlighet: http://www.buxtehude2007.de
Och hur det kan se ut i övrigt får man veta av det Buxtehudesällskap som bildades för några år sedan: http://www.dieterich-buxtehude.org
En verkförteckning hos Klassika kan vara användbar: http://www.klassika.info/Komponisten/Buxtehude/index.html Inte minst genom att man där hittar rekommendationer när det gäller inspelningar.

Toner från en kaval

2007-02-22T12:08:00.000Z

Svårigheten att få ljud i en kaval ska inte överdrivas, men att få ljudet att låta är ett annat problem. Någon hjälp med det kan man få av de råd som Bob Snider har sammanställt:
http://www.robertsnider.com/Kavals/
Där finns tips om hur man bäst sköter flöjten, en vägledning för nybörjare, diagram med fingersättningar och en del inspelningar som illustrerar hur det ska låta. Om man sedan med hjälp av detta kan få fram några toner som ens påminner om vad Theodosii Spassov http://www.theodosiispassov.com/theo.php åstadkommer – nåja, man ska ha rimliga ambitioner.
Men varför inte lyssna på en CD som man kan hitta i bibliotekskatalogen: Bulgarie, chants et dances med ensemblen Varna. Där finns ett solostycke för kaval. Och det går alltid att lyssna på Ray Lema, Professeur Stefanov et Les Voix Bulgares de l’ensemble Pirin, där kaval finns med som ett av instrumenten. Fast de inspelningarna lyssnar man kanske inte på för flöjtens skull, utan för det formidabla mötet mellan bulgarisk körtradition och afrikanska rytmer.

Hej

2007-02-20T20:37:00.000Z

Hej Borås Stadsbibliotek!
trevligt att ni startar en blogg
kommer att läsa den
MVH

Matteuspassionen i japansk tappning!

2007-02-08T14:55:00.000Z

Kompositör: Bach, Johann Sebastian
Verk: Matteuspassionen
Skivmärke: BIS CD 1000/1002

Det finns väl egentligen hur många inspelningar som helst av detta mästerverk, Matteuspassionen komponerat av Johann Sebastian Bach. Här är en inspelning gjord av den japanska barockensemblen Bach Collegium Japan, ledd av dirigenten Masaaki Suzuki, som varmt rekommenderas. För övrigt kan nämnas att denna ensemble just nu håller på att spela in samtliga kantater (över 200 stycken!) av Johann Sebastian Bach på samma skivmärke.
Finns att låna på Borås Stadsbibliotek, klicka här så kommer du till katalogposten.